I mitten på 50-talet planerades och byggdes en drivmedelsanläggning skyddad i berg i Norrköping.
I händelse av krig skulle det vara av yttersta vikt att försvaret och viktiga civila samhällsfunktioner hade tillgång till bränsle och olja. Med andra världskriget i färskt minne och under det kalla kriget var oron stor och runt om i landet byggdes ett flertal anläggningar skyddade av det svenska urberget för beredskapslagring av flygbränsle, bensin, diesel och viktiga oljor. Många bränsletyper, utom råolja, blir dåliga om dom lagras för lång tid. Därför försåg man bland annat närliggande flygplatser med flygfotogen för att få rotation på det lagrade bränslet. När det begav sig så var hemlighetsmakeriet stort kring verksamheten i berget.
I Norrköping ansågs Rosendal vara en lämplig plats för att anlägga ett oljeberg. Ett järnvägsspår byggdes och anslöts till berget som består av en genomgående järnvägsort med lastkaj i mitten. Därifrån har man sprängt ut en stor hålighet och byggt en stor fristående byggnad inne i berget. I byggnaden inryms flera skepp för fatlagring samt ett rum med cisterner. Enligt ritningar ska de tre cisternerna ha rymt 100, 30 respektive 25 kubik.
Utöver det tjocka lager med berg som skyddar anläggningen så finns kraftiga stötvågsportar som skydd mot bomber och inkräktare. Vid ett bombanfall var det tänkt att tryckvågen från explosionen skulle gå rakt igenom järnvägsorten och ut på andra sidan. Det finns också skottgluggar för att kunna oskadliggöra objudna gäster. I ett av de två stigschakten finns en nödutgång där personalen kunde utrymma berget om ordinarie utgång inte skulle gå att använda på grund av sabotage eller om en olycka inträffade i anläggningen.
Vid händelse av strömavbrott kunde anläggningen försörja sig själv genom reservkraftverk. En egen brunn säkrade vattenförsörjningen. I den egna verkstaden fanns möjlighet för reparationer och service av det mesta i anläggningen. Dusch och toalett fanns i berget, men personalbostäder ska ha funnits i byggnader utanför. Eftersom det förvarades brandfarliga ämnen i berget så var brandsäkerheten rigorös och anläggningen förseddes bland annat med ett kolsyresprinklersystem.
På 60-talet hade man anlagt inte mindre än fem cisternanläggningar varav åtminstone fyra var anslutna till järnväg och försedda last- och lossningsplatser för petroliumprodukter. Samtliga anläggningar var förbundna med varandra på ett eller annat sätt, skriver Felix Lotz på sin hemsida som avhandlar industrispåren i Norrköping.
Enligt uppgift ska sista transporterna från bergrummet i Rosendal ha gått omkring 1989 och sedan dess har anläggningen varit lämnad åt sitt öde och dessvärre utsatts för en hel del vandalism. Delar av berget var under en tid uthyrd till ett företag som bland annat använde järnvägsorten som uppställningsplats för tunga fordon, men hyresgästen har sedan länge flyttat ut.
Bilderna i artikeln är tagna 2014.
